Motgångar gör mig stark

En blogg om cancer, struma, hashimotos, operation, depp & pepp

Återhämtar styrkan. På Rhodos.

Kategori: Dagbok

Resultatet av en lång tids bekymmer, stress och mentalt påfrestande

Kategori: Dagbok

när det slutligen är nog

Kategori: Dagbok

att försöka tänka på att vara den större människan i de flesta situationer e en sak, det handlar ju om en inre mognad för en själv och utveckling, att bli en större människa.. självklart hänger inte alltid ord och handling ihop men att försöka kommer man långt med.. men va fan alltså. jag har fått nog!! jag ser ingen mening med att vara medgörlig och trevlig längre, det ger inte ett skvatt, nada.. snacka om självtortyr.. e så fruktansvärt stolt o nöjd med att ja får min egen lya om en månad.. hur kunde jag stå ut så länge.. o me allt detta drama o bråk, tråkig attityd och nerslående kommentarer under den tiden i mitt liv då jag varit som mest rädd för min hälsa.. fy fan alltså. mår man inte bra i ett förhållande ska man lämna det. jag var på väg några gånger. men det här är det första beslutet vi är eniga om, o det absolut bästa som någonsin tagits!

:(

Kategori: Dagbok

ångest svälja tårar bita ihop skaka av sig komma igen köra på vardagen rullar så får det bli

änglar.. finns de?

Kategori: Dagbok

kring denna fråga har jag aldrig kommit fram till om jag tror på änglar eller ej.. men på något sätt så glimmar en av alla stjärnor på himlen till och lyser över den som behöver, när det är extra mörkt.

igår föll ljuset på mig.. om det är tack vare en vakande ängel det vet jag inte, inte heller om det är ödet.. men vad jag vet så finns änglar i mänsklig form och det räcker mer än väl för mig. Det tåls att ges mycket eftertanke kring dessa änglar, människor som av helt osjälviska skäl sträcker ut en behövande hand, som låter det egna inre ljuset spridas till dem i deras närhet.. Detta är änglar som kan ge den där känslan av en varm och lugnande kram, utan att fysiskt ens vara närvarande. Det är ovillkorlig kärlek, kravlös och okonstlad.

Jag tror inte att alla människor ser eller uppmärksammar de änglar som vandrar bland oss. Ofta eftersöks motiv bakom alla handlingar, att det skulle föreligga skäl och motiv som på något sätt kan nyttjas av personen själv ifråga eller som kan kopplas till egot. Nej, stannar man bara upp och ser handlingar för vad de verkligen är, en hjälpande hand eller en behövande kram, så finns det änglar överallt. Som bara vill dig väl.

Tack! Jag kan inte  beskriva med ord hur tacksam jag är över denna änglagärning. Jag kommer förevigt att vara tacksam, men har samtidigt svårt att förstå att det just hänt mig.

Det finns så extremt fina människor omkring oss. Änglar i fysisk form! Glöm inte att visa uppskattning och sluta leta motiv. Ibland sker mirakel. Och det är en häftig upplevelse..

Jag älskar er av hela mitt hjärta!

Carpe diem <3

...

Kategori: Dagbok

något mörkt, något tryckande... är det en känsla som vill ut ur mitt bröst. jag vill inte. jag kan inte. jag ska inte låta det ta över. tar ett djupt andetag... nej jag vill inte. kan inte känna mig svag.. detta mörka o dystra som i mitt inre vill hugga tag. o jag vill bara svara med ett slag. det är fan mitt liv så försök inte få ett övertag! andas ut.. låter det bränna bakom ögonen. om bara för en dag. jag kommer inte släppa efter. det är jag som har ett övertag. jag kan jag vill. jag är ung o stark. men återigen tänk om, tänk om jag låter det välla fram. nej det tillåter jag inte. tänkt om allt som i mitt hjärta tidigare brann. plötsligt. besegrat. försvann.. lust o vilja har varit min signatur och jag kommer självklart inte ta ett steg åt sidan och vänta på min tur. jag lever i en storm men bara jag kan kontrollera vindarna.. om bara ovädret kunde lägga sig runt om mig. ge mig en ömmande hand mot min kind. eller om det är för mycket begärt. säg med ord vad som kan sägas därtill.. kanske för mycket begärt för någon i min situation. jag är ledsen men att ständigt styra och ställa får mina känslor att övervälla.. jag ska inte säga att jag inte orkar mer. det kunde vara värre. det mörka tryckande som ständigt gör sig påminnt. aldrig vill jag bli en förlorare o tänker därför inte bete mig som en. men det gör ont. jag är medveten om att det inte är hälsosamt att trycka ner allt jobbigt så fort det närmar sig ytan. men så håller jag mig flytande. flytande i vardagen. har ännu inte träffat en enda person som kan läsa mig. jag vet att jag är inbunden. likt en bok finns bara fåtal kapitel markerade för andra att hitta till. men jag ser det också som en styrka. min resa kommer troligen nu inte att nå sitt slut på ett tag. det är upp tilll mig att slå mig uppåt. framåt. för det som gör mig till jag. det mörka och tryckande kommer sedan att ha definierat ytterligare till vad som gör mig till jag. för det ska jag inte ge upp. har jag kämpat ett år kan jag göra det ännu ett till. med eller utan stöd. trots allt. bara jag ensam kan bestämma mig för att lyckas. det ska jag.

...

Kategori: Dagbok

efter mitt totala breakdown i helgen.. sakar som fått mig att må bättre











idag är en tung dag

Kategori: Dagbok

ville inte gå upp ur sängen.. gjorde det inte heller.. såg på telefonen att sjukhuset ringde i tre omgångar... jag ignorerade, vände mmig om o drog täcker över huvudet...

när jag nu väntat så länge på att påbörja behandling av den här jävla cancern, o varit frustrerad och ledsen över att väntan varit så pass lång och tärande.. så knöt det sig i magen idag.. tänk om.. tänk om det faktiskt har spridit sig.. tänk om det inte kommer att gå så bra som jag har tänkt mig.. tänk om... nej.. det går inte att sätta ord på vad knuten i magen säger mig.. jag har gråtit i mängder idag.. i omgångar.. i liknelse nästan som när man blir gör slut med sin käresta.. eller en anhörig går förlorad.. kaskadgråt med smärta.. jag tror jag är lite rädd ändå.. jag är inte sådär stark som jag utgett mig för att vara.. o det som smärtar mig mest är tron om att jag fått de i min närhet att tro just detta.. behöver kramar.. snälla ögon som lider med mig.. som stöttar.. som empatiserar..

pratat med kirurgsköterskan idag iaf.. jag var ju tvungen att ringa tillbaka.. kl 10 byter jag om till de snygga kläderna på avdelning o hoppas ner i min ocharmiga säng.. 6 dagar kvar. hon berättade även att kuratorn försökt jaga mig. på ett telesvar hade hon lämnat ett av flera meddelanden, sägandes att hon finns där för mig, att hon vill hjälpa mig men att jag itne går att få tag på.. om jag fortfarande vill ha hjälp, ring tillbaka. o det gjorde jag faktiskt då, med rädsla för att bli bortglömd.. saker jag stått på mig om att få hjälp med senaste tiden, ignorerar jag nu när det verkligen e  dags.. ja e så dum.

känner mig så osocial o halvgråtig så jag har bestämt mig för att inte följa med på 50årsfest.. jag hoppas att det finns någon förståelse.. annars skiter jag i det rent ut sagt, tyck vad ni vill om mig!! det går bara inte!

varför tar det emot så

Kategori: Dagbok

laddar för att ringa kuratorn.. hon har redan försökt få fatt på mig två gånger.. vill jag egentligen prata om allt det här!? om inte annat så kan hon hjälpa mig o se lite distanserat på livet och känslorna.. och hur jag ska göra med försäkringskassan.. fan där tar det verkligen emot.. pust

för övrigt fick jag ett trevligt samtal imorse.. det kommer blombud till mig, undrar från vem? men såå mys :)

lite ny energi..

Kategori: Dagbok

efter mycket tunga tankar och funderingar, långa mornar när jag inte velat ta tag i dagen, allt för sena kvällar och oroliga nätter, bokade jag min tågresa till sthlm och fick lite ny energi... snacka om att man tappar perspektiv ibland, det är inte alltid de personer man umgås som mest med, som man står närmast ( joppan du är förevigt inpräntad i mitt hjärta).. diskussionen kring vad som tar energi och vad som ger, eller rättare sagt från vilka man får energi och från vilka densamma tas har kommit upp genom mitt liv flertalet gånger.. efter 3 och 1½ års väntan träffade jag nu i helgen två fina vänner som bara gav mig energi.. det var nästan löjligt vad uppskattad jag kände mig, omhändertagen och ord som tillit, tröst, glädje, kärlek och just oprovocerad, okonstlad och kravlös VÄNSKAP!!!! oooh så fina de är de tu i sthlm.. oavsett hur lång tid som kommer att passera innan vi ses igen kommer det att förbli som vanligt.. helt enkelt underbart! sen ska en av de fina gifta sig i sommar o på inget mindre ställe än på Mallorca, och för evigt tacksam fick jag äran att bli bjuden på denna underbara dag.. detta trots att vi inte setts på TRE jäkla år.. helt galet... fick också en så otroligt vacker present.. anledningen, ja en av dem var så okonstlad som på grund av allt jag gått igenom på sista tiden och det som varit svårt.. så otroligt jäkla fint!

fick dock ett jäkla förjävligt hemskt besked precis innan hemfärd.. vet inte om det var för att jag var trött o bakis som magen vände sig utoin eller för att det gör så ont i mig för deras skull.. att ha väntat i 9 månader för att sedan få beskedet om en kommande begravning istället för dop.. fy fan.. tårarna rinner bara att skriva orden.. mina tankar är hos er, det finns inga ord..

alla hjärtans dag är förävrigt en jäkla ouppskattad dag, gillar itne grejen me att visa kärlek en viss dag som också gärna ska vara påkostad.. hellre de övriga dagarna om året.. men ikv va underbart romantiskt.. lekte kockar tillsammans, tagliatelle me tigerräkor i gräddig kombo, fina blommer (nej inga typiska alla hjärtansdag-rosor) dessert, massage o bubbelbad me skumpa, ja hela kittet, det avr välbehövt!

fått tid för provsvar... på fredag (aaaaaaaaaaaah) ska låna bil o åka upp till US i Link. ingen va ledig o kunde hänga på så jag hoppas på goda nyheter, fan annars.. då bryter jag ihop.. eller tar mig för det som komma skall.. får se..

har förövrigt Lohmanders bea som favorit, den går sjukt bra här hemma me karln men ska  framöver prova lite andra sorter av bea, bland annat Rydbergs nya!

ångest

Kategori: Dagbok

ett laddat ord.. men jag hade nog glömt hur ont det gör när den kommer krypandes i panik.. det tar stopp.. det går varken att andas ut eller in.. som jag önskar att den gamla tiden var lagd bakom mig.. men det ligger kvar.. det finns där.. när allt trycker på inifrån, o det blir bråk o tjafs... vem kan inte hantera det liksom, jag kan säga vad jag tycker... så tog orden slut, lika så tårarna.. o känslorna.. på nått konstigt sätt en snabb paus från allt sammans, även om den gör ont som satan.. stilla.. utan ljud.. men ont.. sen tar du det första andetaget och du är tillbaka i verkligheten.. men... du andas livet åter. åter i verkligheten. till livet i vilket du själv bestämmer riktning.. i mitt fall.. framåt, uppåt. jag ska.

men oooooooooooorgh'#'

Kategori: Dagbok

hur fan kan en enda jäkla liten människa pajja en dag som började så bra..

...

Kategori: Dagbok

nu gick det inte att hålla emot längre.. vill passa på att gråta ut men kan inte riktigt eftersom jag måste springa mellan tvättstugan och diverse. men det gör ont i bröstet.. får passa på senare helt enkelt. känns ju inte direkt som att diskutionerna här hemma gör saker bättre heller. stödet jag letat efter får jag fiska upp från mitt tidigare starka inre..

ny energi

Kategori: Dagbok

aa så känns det faktiskt, fick lite ny energi igår. hade mys/spakväll me J & A och det var super mys. gott käk, ansiktsmask, fotbad, hårinpackning o massa snack. passade även på att ge en av dem en helt ny frilla o snygg blev hon :)

äntligen en bra vårdcentral..

Kategori: Dagbok

.. som jag ser fram emot att besöka åtminstone. känner mig hoppfull till att det nu kommer bli ordning på alla provsvar!

whoop whooop :D

Kategori: Dagbok

tänk vad så lite kan göra så mycket.. glad blev jag, o bara av att höra en trevlig röst i andra sidan telen gör så jäkla mycket. Ut med dem ur alla soktorer i arbetslivet som inte kan vara serviceminded!!

fick fatt i kirurgmottagningen som så snällt besvarade min något hyperventilerade frågor. fick svaret att jag kunde lugna mig det är meningen att patienterna ska känna sig trygga med vården. (eh ja) vidare pratade hon på om att det är en självklarthet för alla läkare inom vården att sätta in patienten och se till att de har förståelse för sitt sjukdomsförlopp och de ingrepp som krävs (det har jag itne stött på hittills förutom i karlstad) men såå skönt. ska ta prover nu och ytterligare några sedan den 9:e. det är alltså inte dags för operation utan konsultion och tillfälle för kirurgen att sätta sig in i mitt fall. kunde inte vara gladare så jäkla GÖTT! nån som vill prata me mig.

Efter att ha fått ny energi från samtalet blev jag direkt upprings av VC, (nya) och där berättar en trevlig kvinna att jag varmt välkommen som ny patient hos dem och att jag gärna fick komma in redan imorgon för provtagning. GREAT!

just nu är jag nöjd.. någon VILL ta reda påp vad som händer i min kropp och faktiskt diskutera det med mig!

insåg just sanningen

Kategori: Dagbok

jag är trots allt ensam i det här..

typiskt mig

Kategori: Dagbok

jaa..jag missade såklart alla telefontider jag skulle hunnit med idag till de sista mottagningarna, snacka om tidsoptimist! ;) de hjälpte inte att vara uppe hoppandes tydligen. Bättre lycka imöra helt enkelt! men ringa för provtagnignarna innan operation lär jag ju hinna me iaf, eller ja kanske..

Fick umgås me S i helgen och det gav mig lite inre pepp, man kan om man vill, även om man är jäkla trött.

Och jag får nog helt enkelt lägga på minnet att man aldrig kan räkna med att andra ska vara eller bete sig på ett visst sätt när saker och ting är jobbiga. Kärlek behöver inte betyda förståelse, initiativtagande eller att diskussioner leder till det man vill. Nope så är det.

Dags att fixa lite. Tänker på mina polare.. hoppas och tror att de vet att jag tänker på dem även om jag inte hör av mig jämt. Det har varit lite mycket på sistone.

operation..

Kategori: Dagbok

hummm... känner att det är lite pirrigt att bli sövd o hela kitten. men det kommer nog gå bra!

det är svårt att älska mina föräldrar mer än jag gör

Kategori: Dagbok

det är galet.. mina päron är sådär outtalat vackra i sina inre.. varma, ömma och kärleksfulla

faktiskt också något förutsägbara men inte till det negativa.. när jag tänker på det som är jobbigt så här i efterhand får det mig att skämmas, jag kunde nog inte ha det bättre! min familj e helt enkelt bäst, o att den innefattar kusiner och mostrar med respektive, syster och svåger.. a jag är jävla lyckligt lottad alltså! det är inte många som har det jag har ledsamt nog. o som om det inte vore nog har jag min käresta (som kanske inte alltid vet hur han ska hantera situationerna o känslorna, men jag vet att han verkligen försöker o det är värt allt )