Den papillära cancern är den vanligaste formen av thyroideacancer och utgör cirka 60-70 %. De flesta papillära thyreoideacancrarna har en mycket god prognos och regional lymfkörtelmetastasering medför inte sämre överlevnad hos yngre patienter (<40 år). Till exempel har en 35-årig kvinna med papillär thyreoidea-cancer T2N1M0 en 20-års prognos som inte skiljer sig från en kvinna utan cancer, förutsatt att tumören behandlas adekvat, d v s total thyreoidectomi, konservativ halskörtelutrymning och postoperativ radiojodbehandling.

Det finns en ovanlig papillär, diffus skleroserande typ som ofta drabbar yngre individer och har ett mer aggressivt beteende med hög metastasfrekvens. Denna kan ge en smärtsam struma som kan misstolkas som thyreoidit. En mycket ovanlig papillär tumör är Tall-celltypen som även den har en sämre prognos.

Thyroxin måste sättas ut, vilket ger obehag för patienten och risk med ”TSH skjuts”, vilket innebär att tumörceller kan aktiveras. Humant recombinant thyrotropin, gör det möjligt att kringgå detta.
Radioaktiva isotoper i hög dos kan ge carcinogena biverkningar.

För att läsa mer klicka här