Känner att oddsen för att ha cancer på två ställen e ganska låga. Halsen räcker. Men att få hem papper idag om att jag har cellförändringar efter gynbesöket får mig att tänka. Nig för att de e röv på hemmaplan, men ändå. I min bitterhet tänker ja ändå att de bara röntgade mig med kontrast för att hitta sköldkörtelcancer i kroppen, inte livmoderhalscancer. Hur som haver har ja inte haft oddsen på min sida sista året. O andra sidan e inte oddsen höga för att åka på cancer 2 gånger på ett år särskilt höga. Men ja undrar ändå, vill jag verkligen ha mitt liv så här? Ska försöka leta fram mitt vanliga peppiga jag. Någonstans härinom måste hon finnas kvar.
Ibland e man helt enkelt missnöjd. Inte riktigt lycklig. Inte nära sina förväntningar varken på sig sj eller andra bland sina nära. Tillvaron kan te sig vara uttryckslöst grå tidsvis, och det är då man ska grabba tag i ljusglimtarna. Jag kan se dem o uppleva dem för stunden, men de går förlorade Det går inte alltid om psyket har sina nycker.. Man är då milt sagt helt enkelt, missnöjd.
Har nu hunnit me att vara hos onkologen, blev inte friskförklarad denna gång heller får vänta till jul/nyår så cancern får jag gå omkring med. Varit i Turkiet o vilat upp mig. Fått högre levaxin nu 175 i styrka. Blivit uppskattad på jobbet jag extraknäcker på. Haft det bra o dåligt på hemmafronten. Gått upp en jäkla massa kilo o haft reunion me gymnasietjejerna. Det mentala svabbar fortf. Jag är fortf inte sugen på livet o e helt enkelt ganska trött o asocial. Telefonsamtal e inte min grej.
