Motgångar gör mig stark

nu har det gått ganksa lång tid.. allt gick egentligen bra med operation och sjukhusbesök.. men jag fick en mental dipp efteråt.. min läkare som så många andra gånger knappt tittat mig i ögonen och absolut inte är en människo-person, var och hälsade på mig inte en gång, utan 3 gånger när jag låg inne, lika så kuratorn 2 gånger och till och med kirurgen kom o hälsade på dagen efter. Och en till läkare som inte ens hade mig som patient tog sig tid för att prata igenom allt.. min egen läkare tog mig i armen, skakade lite lätt och sa - det kommer gå bra det här johanna, sedan, en klapp på kinden, återigen - oroa dig inte, det kommer gå bra, för att sedan ta mig på handen igen.. herregud.. efter detta ramlade liksom poletten ner att fan, deet är allvarligt detta. vid förra operationen var den enda som hälsa på mig min läkare som var inne i tyå 2 min för att skriva ut mig dagen efter, annat var det nu.

så hur såg dagen ut..



vaknade alldeles för tidigt med rädsla för att försova mig.. upp vid 7 drack en kopp kaffe, vankade runt, åkte o hämtade morsan så hon kunde ta bilen hem.. var på sjukan i Linköping halv 10, in på rummet, fick säng, morsan åkte, allt blev försenat, jag njöt av ipod o ett tyst rum...



sedan blev det brottom, bytte om fick lite tabletter (tror det var typ nån form av värktablett och rogivande) kom ner till avdelningen innan op. kl va nu typ 13:00.. just det innan dess hann jag sitta och asböla en timma med kuratorn som kom o hälsade på.. utpustad och lugn låg jag på pre-operationsavd. o tittade i taket.. den trevliga personalden kom då på att jag inte fått i mig vätska eller energi sedan dagen innan.. fick dropp (kanske det var glukos)

sedan var det dags..



hej då trogna körtel.. it's been a blast the last 25 years we've been together..

narkosläkaren var supermysig.. pratade lugnande o glatt, skämtade och fick mig att skatta medan jag hoppade över till den någon obekväma britsen.. (man får ligga med nacken väldigt böjd bakåt för attt de sedan sänker hela huvuddelen för att blotta halsen..)

vaknade upp ganska många gånger.. eller blev väckt rättare sagt.. sluddrade om att jag inte kunde förklara smärtskalan som går mellan 1-10 haha.. ex.. johanna hur ont har du nu.. eeh, vad sa ja förut, sa ja 4 för då är det 6 nu.. nej det sa du inte så du har du itne en 6a.. nähe ok, ja har ont.. typ.. o som vanligt flängde jag till me huvudet så det började blöda som fan.. de löste det snyggt genom en klapp på huvudet, nått dropp, och fasttejpade stora vaddtussar under halsen.. lämnade ifrån mig en riktigt snygg blodpöl.. jag fick itne gå upp.. inte heller prova att gå på toaletten.. med ultraljud fick jag förklarat att man INTE är kissnödig av ½ dl urin hehe..
de väckte mig igen o sa att min moder ringt flera gånger.. jag fick väsa ur mig ett hej, ja lever, jag har bara jävligt ont, puss.. min familj kunde ju itne hälsa på mig eftersom jag fick ligga kvar så länge på uppvaket så det var lite tråkigt.. blev hämtad till min avdelning runt 9.. några av mina värden hade varit ostabila innan, har ingen aning om vilka.. sedan had ejag fruktansvärt ont, vill inte skrämma någon, men som sagt låg jag fortf o blödde, var ensam, det var mörkt, kunde itne röra mig, fick itne resa på mig, såg inte larmknappen, nådde inte bordet och kunde itne ändra vinkeln på sängen..

under natten blev jag sedan väckt hundra gånger för provtagningar.. tillsyn av såret och sånt.. jag var trött.. utmattad och lite ledsen.. det var jävligt psykiskt påfrestande.. men men allt har sitt slut.. för sedan var det morgon.. lärde under dagen känna de två trevliga kvinnorna på rummet.. vi var uppe o käka frukost (ja man kan äta) efterlängtade värktabletter kom.. calcitoninvärdet var lite lågt så ja fick en enkel brustablett.. blev utskriven och hämtad...

några dagar efter ser jag ut såhär..



fick all blodig tejp utbytt, tack!



och slutligen...



tadaaaa.. snyggt va!? underbar kvinnlig kirurg på typ 30 bast såg det ut som, ärret kommer inte bli större än innan och hon skar bort det gamla.. thanks



ett stort minus.. fick världens reaktion från alla elektroder o platter denna gång, så sådana här snygga eksem fick jag på foten, sidan, axel arm och lår..

men allt gick bra.. nu till det jobbiga.. väntan på provsvar.. har det spridit sig eller ej....