ja denna eviga väntan.. jag visste redan innan att jag inte skulle få höra det jag ville.. men jag försökte vara positiv.. jag har verkligen lagt manken till att bita ihop vad gäller allt i mitt liv just nu men det är inte så jäkla lätt alla gånger.. speciellt inte när ens farhågor blir bekräftade om och om igen.. som ett brev på posten ( ordagrant menat) kom så tillslut under v 36 ett brev från onkologen. vart tog samtalet vägen som jag skulle få efter kirurgens och onkologens konsultation kring mitt fall? tyvärr har man ju varit med i svängen fram och tillbaka i över ett år nu och har därmed lärt mig följande: Får jag ett samtal av en läkare, positivt svar. Får jag ett brev med posten med en kallelse till läkarsamtal, negativt svar.. Min tolkning är att jag ska få ännu en behandling.. Jag vet att jag går omkring med cancer fortf, men det blir mer påtagligt att jag faktiskt har cancer när jag blir kallad till nya saker..
så kan det va.. så har det varit.. så kiommer det att var..
Så.. nu har jag sett den.. säkert 2-3 gånger och gråtit mer och mer för varje gång.. med smärta och glädje, trygghet och beröring... denna gick rätt in i mitt hjärta..
Tävla hos 