Motgångar gör mig stark

En blogg om cancer, struma, hashimotos, operation, depp & pepp

just de.. kirurgkonsultationen

Kategori: Sköldkörtelsjukdom

den missade jag att få ner.. eller nä nu ljuger jag, jag kunde inte komma mig för att faktiskt skriva om det, kanske för att jag inombords e livrädd eller för att jag bara itne vill tänka på det. det känns iaf inte som att jag riktigt fattat allvaret än, eller risken för att det är allvarligt rättare sagt. i mitt huvud kommer operationen gå bra o labsvaren kommer visa godartat.. men man vet ju aldrig som sagt var..

hur som haver.. trodde ju först att det var operationstiden jag skulle till, men som tur var visade det sig att det var en konsultation det var fråga om.. det komiska som vanligt var att när jag väl kom dit, så visade det sig att det avr en undersökning till jag skulle göra, denna gång ultraljud av halsen. pratade lite först om allmäntillståd och hur jag upplevt att knölen förändrats, mitt svar där var ju att den blivit mindre och inte syns lika mycket längre. men där blev jag tillrättavisad med svaret att den form av tumör jag har itne kan krympa, utan att den snarare förändras och ändrar form, detta beror visst på att delar av knölen kan vara vätskefylld och när det minskar så känns det abra som att den blivit mindre. i och med att den tydligen växer inåtgående så är det också svårt att på utsidan av halsen se hur den faktiskt ser ut.

jag frågade om mina värden på antikroppar, om varför nya prover inte tagits, detta var något som läkaren tyckte borde följas upp men förklarade samtidigt att det i nuläget inte var av betydelse hur påtaglig inflammationen i köldkörteln var, eftersom det var viktigare att först och främst utreda av vilken art tumören var. prover kommer därför att tas efter operationen för att se om inflammationen gått ner. tydligen så är det så att den hashimotos-diagnos jag fick i juli, kanske inte kommer stämma efter operationen. inflammationen kan tydligen vara sammankopplad med att tumören växer.

för att komma till sak om det viktigaste som framkom under konsultationen. fick lägga mig på britsen för ultraljudsundersökningen, han visade på skärmen för den läkarstuderande som var med var man såg inflammationen, den syntes som ett vitt område kring körteln och pratade sedan på om att det var det svarta området på bilden som viktigt att ta itu med. finnnålspunktionen visade ju att det fanns celler som kunde vara oroväckande, ultraljudet visade på samma sak, man ska inte ha en svart klump i en tumör, inte bra. läkaren lugnade mig med att i bästa utgångsläget så är det döda celler som bildat den svara klumpen men de måste operera bort minst hälften av körteln för att sedan på lab kunna avgöra om tumören är godartad elelr ej. vi hoppas på det bästa.

jag skulle självklart prioriteras något som patient för att inte behöva vänta tre månader, men eftersom de är så fullbokade fick jag frågan om jag ville opereras den 20e december. bääää det är ju precis innan jul!! så jag sa att jag itne ville det och fick svaret att de då skulle återkomma om vilken dag i mellandagarna jag ska läggas in på operation. bu eller bä.. det blir nog inget nyårsfirande i år iaf.. men julen blir pajjad vilket fall!!! buhu.. familjen vill att jag ska ta första bästa tid, de verkar faktiskt vara väldigt oroliga för mig.. jag har nog inte riktigt fattat allvaret sj ännu som sagt. elelr så har jag det, bevisaet kan ju vara att jag stängde in mig själv i lägenheten hela helgen, målade om i vardagsrummet, möblerade om i vardagsrum,kontor och sovrum, storskurade badrummet, käkat konstant och lät bli att ringa min fina vän som var i norrköping denna helg. blir så arg på mig sj, vi ses så sällen och sen lyfte jag ändå inte luren för att ses.. fan

idag är det farsdag.. ska ta mig i kragen o göra iordning mig för lite familjemiddag hos päronen. för det här jag håller på med funkar ju inte! ska ringa kirurgen imöra o höra om de kan kontakta mig om de får återbud, så jag kan opereras en tid innan jul så jag orkar vara med..

Kommentarer

  • Tösen säger:

    Fy fan vad jag hatar att ha fel på sköldkörteln. Jag lider med dig! Jag vet inte alls om det här kan trösta dig men jag har hört att sköldkörtelcancer är en "snäll" form av cancer.... att 97 % överlever och mår finfint efteråt. Hoppas att det går på samma sätt för dig!



    Annars tänkte jag fråga om du är lite mer insatt.... men är TPOak och TPO samma sak? Mitt TPO låg på 33 (liten siffra men ändå?) och det lär vara OK?

    2010-11-14 | 21:28:52
  • Flintan säger:

    Hej och stort tack för omtanken! Jag hoppas verkligen det visar sig vara en snäll tumör men om det visar sig vara det värsta, så är dina ord mycket lugnande, det är ju mest att kämpa på. So jag förstått det så påverkar TPO produktionen av hormoner i sköldkörteln, ett enzym och TPOak står för antikroppar mot just detta och visar sig genom en inflammation som immunförsvaret framkallar. Har dock fortf itne fått svar på varför ens eget immunförsvar påbörjar att angripa sköldkörteln. Det beror på vilket test som användes för de har olika referenser tydligen, men om det är samma som för mig så skulle TPOak ligga under 5,6 och då låter ditt värde tyda på inflammation om testet avsåg antikropparna. jag har 561. Vad har du för sjukdomsbild med sköldkörteln?

    2010-11-14 | 23:53:38
  • Tösen säger:

    Jag har säkert varit sjuk hur länge som helst (specialläkaren tror åtta år) men eftersom jag är ung, 23 år, så har jag ingen i min närhet som lever med sköldkörteldiagnos. Det är helt enkelt inte lika vanligt. Ingen som pratat om typiska symptom osv.



    För två år sedan blev jag jättetrött och sökte läkarhjälp. Jag är normalviktig men de tyckte att jag bara rörde på mig för lite.... och att allting som skulle bli bra om jag fick in mer motion i vardagen. Det fungerade ju nog på sätt och vis, så länge jag motionerade och samma kväll. Däremot har jag alltid känt mig svagare än andra och trots att jag gått på gym under samma tid så har jag inte gjort några större framsteg vad gäller muskelkondition. Dagen efteråt var jag alltid trött halva dagen.



    För cirka 1,5 år sedan tyckte blev jag less på att mensen alltid kom för sent och sökte ännu en gång läkarhjälp. Som svar fick jag att "kvinnor är normala om de har mens 5-6 ggr per år" + ett recept på gulkroppshormon i handen. Ingen undersökning alltså.



    För ett år sedan blev jag totalt utmattad och orkade inte längre. Jag upplever det fortfarande som svårt att hitta vägen tillbaka till universitet och livet. Fattig studerande är jag, men har ändå fått lägga ut mycket pengar på privat sjukvård. Därifrån har jag fått den enda hjälpen. Jag började äta Levaxin i januari men fram till augusti försämrades sköldkörtelfunktionen kontinuerligt, det sköldkörtelhormon jag fick på burk har inte ersatt det som min sköldkörtel slutade producera. Och så här fortsätter det tydligen ännu. Min ordinarieläkare som sade att allting var bra har börjat kalla mig för ett "specialfall" som Vårdcentralen aldrig sett tidigare. Symptom som jag har kvar är frusenhet, ångest, depp, håglöshet, trög mage, trötthet (måste sova längre alt. kan inte sova alls).



    Nog blir det säkert möjligt att leva med underfunktion då man fått den under kontroll. Men det lär säkert ta en tid!

    2010-11-15 | 10:17:32
  • Flintan säger:

    Det är läskigt vad jag känner igen mig i din historia. jag e själv 25 och har lidit av främst trötthet som mitt största problem. Pluggar också på universitet vilket jag såhär i efterhand funderar över hur jag egentligen orkat me, man har ju inte alltid fullt fokus och hög koncentration direkt, vet heller itne hur länge jag varit dålig. Jag sökte aldrig för mina symptom trötthet, frusenhet, oro, orklös och deprimerad samt håravfall. I mitt huvud så var ju detta tydliga tecken på att vara stressad, vilket jag trodde alla upplevde i perioder och att det var normalt. har också försökt liksom du att träna hårt på gym, det var nog ett år sen nu, samtidigt som jag då faktiskt mådde bättre i kroppen så var jag nått sjukligt trött precis som du beskriver. Man vill ju heller itne vara en person som går och klagar och därför har jag kört på sista åren tills det nu i somras tog stopp, kroppen ville inte mer. Låter väldigt underligt att din hormonproduktion fortfarande minskar, lider med dig. Det kan itne vara någon form av autoimmun tyreodit då, alltså att din körtel sakteliga förtvinar och därför producerar allt mindre hormon? Hoppas du känner dig bli hörd och sedd av dina läkare, sj har jag fått tvinga dem att ta prover som nu i slutet visat på att allt verkligen inte stått rätt till.

    2010-11-15 | 10:48:52
  • Tösen säger:

    Du ska logga in på turtles. Jag har pm:at dig. :)

    2010-11-15 | 13:25:11
  • Tyra säger:

    För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).

    2012-03-19 | 00:40:55
    Bloggadress: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här: