att försöka tänka på att vara den större människan i de flesta situationer e en sak, det handlar ju om en inre mognad för en själv och utveckling, att bli en större människa.. självklart hänger inte alltid ord och handling ihop men att försöka kommer man långt med.. men va fan alltså. jag har fått nog!! jag ser ingen mening med att vara medgörlig och trevlig längre, det ger inte ett skvatt, nada.. snacka om självtortyr.. e så fruktansvärt stolt o nöjd med att ja får min egen lya om en månad.. hur kunde jag stå ut så länge.. o me allt detta drama o bråk, tråkig attityd och nerslående kommentarer under den tiden i mitt liv då jag varit som mest rädd för min hälsa.. fy fan alltså. mår man inte bra i ett förhållande ska man lämna det. jag var på väg några gånger. men det här är det första beslutet vi är eniga om, o det absolut bästa som någonsin tagits!