Motgångar gör mig stark

det är skitsvårt att hitta relevant information kring just detta.. jag undrar.. hur fan sprider sig denna typ av cancer?

Jag har fått beskedet hos onkologen (det var itne meningen att hon skulle ge mig svaren utan det ska min kirurg egentligen göra den 17:e) .. ATT min cancer som börjat i tumören jag först tagit bort på högra loben, nu spridit dig också till den vänstra samt till två lyfkörtlar av de 8 som de tog bort vid förra operationen..

det var jobbigt att höra men samtidigt behöver det inte betyda att det spridit sig vidare till andra organ. MEN.. OM det har gjort det vill jag ju veta hur denna typ av cancer sprider sig och vilka vägar den tar.

via ett telefonsamtal av en vän fick jag nu veta att om cancern spridit sig till lymfkörtlarna så kan den sedan ta sig via blodet vidare till andra organ.. humm...

detta kräver mer info.. så vad gör jag? jag googlar såklart. o här är resultatet.

Svar
Vid samtliga operationer för thyreoideacancer göres bilateral friläggning av lymfkörtelstationer utefter vena jugularis interna, fossa supraclavicularis samt paratrachealt.


Regionala metastaser
Vid regionala metastaser göres i första hand en modifierad halslymfkörtelutrymning. Vid utbredd regional metastasering alt klinisk tumörväxt genom lymfkörtelkapseln, göres radikal halslymfkörtelutrymning.

Inoperabel patient eller vid påvisad fjärrmetastasering (d v s metastasering utanför hals och övre mediastinum Individualiserad behandling.

Om tumören löses skarpt mot larynx, trachea, oesophagus, stora blodkärl eller i mediastinum bedömes makroskopisk tumör kvarlämnad och därmed föreligger indikation för extern strålbehandling.

Levaxin bör ej insättas postoperativt om 131I-behandling är indicerad. Ev utsättande av Levaxin får ej fördröja terapin, varför denna under sådana omständigheter inledes med extern strålbehandling.

Makroskopiskt radikalt opererad follikulär thyreoideacancer utan scintigrafiskt

påvisad kvarvarande thyreoideavävnad. En 131I-behandling ges. En förnyad helkroppsgammakameraundersökning .på terapidos. 5 dagar efter given terapi har större möjligheter att påvisa smärre kvarvarande recidiv eller små metastaser.

Vid klinisk misstanke på lokalrecidiv eller metastaser av papillär eller follikulär

thyreoideacancer göres nedanstående undersökningar:

- Thyroglobulin relaterat till TSH (se separat kapitel).

- Finnålspunktion av ev suspekta resistenser.

- Lungröntgen.

- 131I-helkroppsgammakameraundersökning. Administrerad aktivitet 140 MBq. (Utföres ej rutinmässigt om den resterande funktionerande thyreoideamassan utgöres av en lob eller mer).

- Skelettscintigram (alltid vid follikulär cancer samt vid klinisk misstanke på skelettengagemang vid papillär thyreoideacancer).

Efter genomförda recidivundersökningar diskuteras alltid utfallet med onkolog för ställningstagande till ev fortsatta diagnostiska och/eller terapeutiska utgärder samt fortsatt uppföljning. Det bör observeras att recidiv vid papillär thyreoideacancer ofta uppträder många år efter diagnos.

Ofta föreligger en kronisk lymfocytär inflammation i omgivande thyreoideavävnad (kan visa på den hashimotos diagnos jag fick, autoimmun tyreodit för ett år sedan) och mera sällan ses en lymfoplasmacytär stromareaktion även i tumören.

Den diffusa skleroserande typen är en sällsynt tumörform som växer diffust i den ena eller båda loberna. Den har ett rikligt sklerotiskt stroma med lymfoplasmacytär reaktion och växer utbrett i lymfbanorna. Den har benägenhet utforma solida cellnästen och skivepitelmetaplasi och psammomkorn förekommer ofta. Denna typ synes skilja sig från den vanliga formen genom att den oftare drabbar yngre individer och har ett aggressivt beteende, med hög frekvens av lymfkörtel- och lungmetastaser och kortare sjukdomsfri överlevnad (Vickery et al, 1985, Chan et al, 1987, Carcangiu och Biachi, 1989). Kliniskt ger denna typ ofta en smärtsam struma som kan misstolkas såsom thyreoidit.

Den papillära cancern har oftast en mycket god prognos, ett kroniskt förlopp, och metastaserar företrädesvis till regionala lymfkörtlar

radioaktivt jod (131I) = selektiv intracellulär strålbehandling med kort räckvidd

Hur ser man metastaserna?

Thyreoglobulin (Tg) är ett unikt protein som enbart bildas i thyreoideas follikelceller. Normalt insöndras S-Tg till cirkulationen i låg koncentration. Vid såväl benigna som maligna sjukdomar i thyreoidea ökar frisättningen av S-Tg till blodet. Metastaser av differentierad thyreoideacancer, follikulär och papillär, har oftast kvar förmågan att syntetisera och secernera S-Tg. Särskilt vid skelettmetastaser ses därför mycket höga serumkoncentrationer.

Varför man vill undvika intern strålbehandling

Anförda skäl för att undvika terapi med 131I har varit:

Ökad risk för leukemi och andra maligniteter.

Hall et al (1991) har i en svensk multicenterstudie jämfört cancerrisken hos 834 patienter med thyreoideacancer behandlade med 131I (genomsnitt 4600 MBq/pat) och hos 1121 patienter med thyreoideacancer behandlade på annat sätt under tiden 1950.75. Ingen ökad risk kunde påvisas för leukemi eller bröstcancer. Ingen specifik cancergrupp kunde kopplas till 131I eftersom incidensen inte ökade under en 10 års observationsperiod. En orsak till tidigare divergerande resultat kan bero på val av kontrollgrupp, då ökad risk av andra maligniteter har rapporterats hos patienter med thyreoideacancer som inte har behandlats med 131I (Ron, 1984).

Ökad risk för infertilitet och missbildningar. Den uppskattade gonaddosen är endast

0.01 Gy/mCi (0.01 Gy/37 MBq). Vid långtidsuppföljning (genomsnitt 19 år) av barn behandlade med utsläckningsdos (kumulerad mediaaktivitet 196 MBq eller 7252 MBq) har man inte kunnat påvisa en ökad frekvens av infertilitet eller missbildningar (Sarkar et al 1976). En liknande studie (Casara 1993) kom också till samma slutsatser. Strålgenetiska undersökningar utförda med 131I på möss (gonaddos 1 Gy) verifierar ovanstående fynd att risken för att inducera en dominant mutation ledande till kongenital missbildning är ytterst liten, uppskattningsvis en 10 % stegring av den naturliga risken (Trott 1984). Det kan föreligga en ökad åtminstone temporär risk för infertilitet hos män vid upprepade 131I-behandlingar med aktiviteter över 100 mCi (3700 MBq) per behandlingstillfälle (Handelsman och Turtle,1982, Paccini, 1994). 131I-behandling är kontraindicerad under pågående graviditet eller laktation. Om 131I-behandling givits till gravid kvinna föreligger indikation för abort

vad som rekommenderas efter behandling:

Patienter, som behandlats för thyreoideacancer, bör få Levaxin så att S-TSH <0.01 mIU/L mätt efter 6 månaders behandling. Alla bör få rekommendation om allmän osteopeniprofylax, som adekvat tillförsel av kalk och D-vitamin i kosten, att belasta skelettet med fysisk aktivitet, och sluta röka. Postmenopausala kvinnor bör få östrogensubstitution om kontraindikation ej föreligger.

Koppling mellan bröst- och thyreoideacancer

Patienter och familjer drabbade av både bröstcancer och thyreoideacancer, liksom av andra tumörsjukdomar, ett relativt vanligt inslag i klinisk onkologi och vid onkogenetiska mottagningar. Den histologiska typen av thyreoideacancer i dessa familjer är sällan angiven och kräver förmodligen en speciell eftergranskning, men förmodas ha sitt ursprung från thyrocyter och vara av papillär eller follikulär typ. Dessa familjer skiljer sig fenotypiskt från de karakteristiska bröstcancer

och bröst- ovarialcancer familjer där mutationer i BRCA1 och BRCA2 generna kan

identifieras. Likaså kan förmodligen mutationer i PTEN genen uteslutas i fall där den typiska Cowden-fenotypen (multipla hamartom i hud och slemhinnor) ej är framträdande. Fortsatt forskning i den cellulära funktion av PTEN kan medföra upptäckten av ännu okända gener av intresse i dessa familjer. Likaså kan en riktad analys av BRCA1/BRCA2/PTEN negativa familjer med säregna drag (t.ex. inslag av kombinationen bröstcancer och thyreoideacancer) ge viktiga ledtrådar till nya genetiska samband. Det är således av stor vikt, både för forskning och klinisk

onkogenetik, att begreppet familjär bröst- thyreoideacancer ges mer uppmärksamhet.